Idag kan vi läsa på DN om hur ökad mobbing oroar Reinfeldt. Han ställer sig frågan om det ser ut att vara mer mobbing nu än tidigare på grund av att det anmäls mer nu eller för att det helt enkelt förekommer mer mobbing.
Tusentals elever går varje dag till skolan och har ont i magen för att de inte trivs, de har inga kompisar och de blir retade. Vi vet alla att skolan är en grundpelare i att få ett bra liv. Utan kunskapen du förväntas ta med dig från skolan kan det bli svårt att uppfylla sina mål här i livet. En elev som ständigt känner oro i skolan och klassrummet kommer inte heller kunna ta åt sig kunskap lika bra eller utvecklas som elev och människa. Hela livet kan bli lidande.
När jag bodde i Kanada var det en period då jag blev mobbad av några äldre elever för att jag hade en konstig dialekt och kunde inte språket helt. De lurade mig att säga fula ord till lärarna vilket resulterade i att jag fick kvarsittning. Förutom det kommer jag ihåg att de spred elaka rykten om mig till mina kompisar så att de inte ville umgås med mig.
Jag är så oerhört tacksam för mina lärare i Kanada som såg vad som pågick. Innan det hann gå längre kallade rektorn in de äldre eleverna på sitt kontor. Han pratade med deras föräldrar och berättade vad som pågick. Mina lärare pratade även med mina kompisar och berättade att alla rykten som spridits inte var sanna, allt blev bra.
Jag är glad att det inte gick längre. Alla har dock inte lika tur som jag. Jag vet inte om det handlar om jantelagen men här i Sverige verkar det som om att lärare och andra vuxna i skolan tycker det är obehagligt att se vad som händer. Det är inte en lika tydlig attityd på hur man ska hantera mobbing som det var på min grundskola i Kanada.
Frågan är hur man ser till att lärarna tar ansvar. Hur ser man till att lärare och annan personal på skolan vågar se vad som händer? Vad måste göras? Vad tycker ni?
Jag tror lärare måste få både mer tid och även ett incitament för att vilja se den enskilda eleven. Ett sådant incitament är att de kan förlora jobbet.
Absolut Micke, men jag tror samtidigt också att det är viktigt att alla lärare känner till vilken plan man har för mobbing. Skolan måste ha tydliga riktlinjer kring hur man ska göra. Eller hur?
Jag pratade med lärare, föräldrar och min mobbares föräldrar vid upprepade tillfällen. När inget hjälpte så anlitade jag till slut en torped som sköt mobbaren istället.
Hans föräldrar ångrar sig nog fortfarande över att de inte tog sonens mobbande på större allvar.. Men så är det, ignorerar man rapporter om mobbing får man finna sig i att barnen till slut löser problemen på egen hand och i värsta fall kan det betyda att man helt enkelt förlorar sitt barn.
Tack för ett bra och välskrivet inlägg!
Är glad för din skull, att mobbningen aldrig gick längre.
Såren i själen som bildas efter en långvarig grov mobbning sitter i många fall kvar under hela livet!
Du frågade efter åsikter, känner mig engagerad i problemet och tycker mycket.
Postade nyss ett inlägg i ämnet.
Ha en trevlig kväll!
Tack så mycket!
Jag läste ditt inlägg och håller med dig. Bra skivet!
Pingback: Vad jag lärt mig om mobbning. | Josefin Strömberg